Jättenjorm

Har skaffat ett nytt deviantARTkonto. Just nu lägger jag mest upp gamla teckningar/foton som jag tkr ska få vara med. Men det kommer nytt sen.
Där heter jag:
Jjorm

kika in, vettja!

(translation: I created a new deviantART. my name there is Jjorm, please check it out.)

Inte för att jag upptäkt henne nyligen eller så, men jag kände bara för att ni skulle få lyssna på den här låten, för den är så himla rar.

Samt för att min kompis precis lärde mig hurman lade in youtubeklipp här.

Jag läste Ira Levins Bädda för död. När jag läste baksidan på boken verkade det som om det skulle vara någonting övernaturligt med i bilden, och eftersom att jag gillade Levins andra bok, Rosemarys baby (där rosemary föder en inte så söt bäbis) så öppnade jag ivrigt bokens pärmar och började läsa. Men efter ungefär ett kapitel förstod jag att det övernaturliga aldrig ksulle inträffa och att det jag höll i mina händer var en deckare! Och jag avskyr deckare! Men jag läste ändå vidare och fann att den trots mina deckar-fördommar var en riktigt bra och spännande bok. Jag sträckläste ut den på två dagar (vilket är förvånansvärt lång tid för mig, med tanke på hur tunn boken var! börjar jag tappa stinget?) och satt som på nålar under hela lästiden. Kanske borde överge mitt deckarhat, då jag i mina dagar faktist har läst några riktigt bra deckare! Nåväl, det får komma som det kommer.

Men till själva handlingen. Bud, en ovanligt stilig, smart och charmig ung man får unga Dorothy att falla som en kängla för honom. Dorothy är rikemansdotter med stort romantiskt sinne och innan hon vet ordet av är hon upp över öronen beblandad med Bud. Men det hon inte vet är att Bud inte är den han utmärker sig för att vara...

En av de bästa sakerna med boken är att den utspelar sig på 50talet, vilket gör att orden är så långt bort från dagens CSI new yorksvordommar och big brothers vulgaritet man kan komma. Folk är artiga mot varandra, och beskrivningar av kläder och dylikt får min materialistiska sida att rysa av välbehag. Boken är skriven 53 (eller iallafall utgiven då) så det är egentligen inte underligt att den är skriven på det viset.
Jag rekomenderar verkligen Bädda för död, och jag kan försäkra er deckarhatare där ute att man knappt tänker på att det är en deckare.

som jag sa i förra inlägget bestämde jag mig för att byta ut bilderna i mina tavlor.
Jag bestämde mig för att rita av Sinéad O'Connorbilden som jag hade haft där tidigare. Bilden tog jag från en gammal tidinig (en idolbild, typ).
Men det blev lite fel, så jag gjorde om den. Grunden är dock sinéad O'Connor. Och den ser kalkerad ut, men det är den inte, det bara råkade bli så. haha.
























Sen när jag försökte ta en bättre bild på bilden hoppade min syster in i bilden, så bara för att jäklas lägger jag in den bilden också.

och nej, hon är inte efterbliven.



(translation: First, I wanted to make my own, drawn verision of the sinéad O'Connor picture I had (taken from an old magazine). But then, I changed it beacuse it did not look like sinéad.
then when I tryed to take a photo of the painting, my sister stood in the way, so im uploading that picture as well. and no, she is not retarded!)

Tyckte att jag blivit så dålig på att rita på sista tiden, så jag bestämde mig för att göra om mina små tavlor som jag har!
Material: Blyerts, tush, akvarell
Ritade av fjärilen från denna bild (för jag kan inte rita insekter):


































Klar!
Och jag hade sämsta pappret, bara så att ni vet!



(translation: I made a butterfly to replace the picture i had on my wall. I used watercolours, ink and black lead!)

Dålig som jag är hade jag inte sett I am legend. Dessutom hade jag jättelåga förväntningar. Men nu när jag sett den känns det som om jag verkligen missade någonting! Den var verkligen jättebra! Och will smiths insats var som vanligt helt underbar.
Filmen utspelar sig inom en snart framtid, ett gäng forskare har kommit på botemedlet mot cancer, ala testpersoner blit botade. Tyvärr slår botemedlet fel och utvecklas till ett virus som förvandlar alla människor till zombie/vampyr/mutanter (haha). Endast en människa är imuna, den enda kvarlevande invånaren i new york, will smith. han bor där med sin hund och försöker överleva.
Filmen var sorglig, välspelad och spännande, och för er som var som jag: se den!




(translation: use google translate.)


hej hopp!

P.S
(och ja, jag ska ladda upp teckingar/målningar snart när inspirationen kommer igen!)

P.S
(Ill upload drawings soon again, when my inspiration comes back!)

Ja, som jag berättade om i förra inlägget så tänkte jag prata om böcker och filmer jag sett. Jag tänkte att jag börjar med en bok jag precis läst ut. Den heter så fint som
De vassa tändernas skog
och den är skriven av Carrie Ryan.
Såhär ser framsidan ut:


Iallafall om i den svenska verisionen. Nå, boken handlar om Mary, en kvinna som bor i en liten by fylld med "överlevare". Byn är omringad av ett långt staket, och bortom staketet befinner sig en stor, mörk, skog. Skogen är De vassa tändernas skog och där bor de Oheliga. De Oheliga är zombies, som har funnits där i flera generationer, och de blir bara fler och fler.
Historien utspelar sig i någon sorts framtid, och handlar i stora drag om zoombies, kärlek, mod, religion, offrande samt drömmar om havet.
Det är, trots att zombies är inblandade (sådant bruakr ju ofta vara lite B), en mycket välskriven och bra bok. Jag satt som på nålar flera gånger under läsningen och så fort jag läst ut den (sträckläste) så ville jag ha mer. Det kommer två böcker till.

och sen vill jag tillägga att mina skills i sådant här är lite ringrostiga, men de kommer snart igång igen ;)


(translation: please use google translate!)

Som ni kanske har märkt så är jag helt usel på att uppdatera här, trots att jag HAR tecknat/ritat.
Så nufunderar jag på att utöka bloggen med ännu en sak ur mitt liv: film, böcker och spel (fick ideén när jag läste denna blogg: http://skrattarochspyr.blogspot.com/ ... det verkar kul) Jag skulle då isåfall recensera filmer/böcker jag sett och ge dem lite betyg, eller något snt liknande.
Så nu frågar jag er läsare som trots allt segande ändå tittar in här ibland, vad tycker ni om den ideén?
Det är ju ändå en stor del av min inspiration (naturligtvis), så det hör ju ändå ihop med min egen konst. plus att film/böcker/spel också är konst, så det så.

Ja, låt mig höra era åsikter om detta :)

Hejhej.